Karin Lithner Wedelin,

Jag bor i Stanstorp med hund, katter och höns sedan 2010 då jag flyttade hit från Malmö. Har arbetat som socionom hela mitt yrkesverksamma liv. I mitten på 80-talet tog jag över en misshandlad hundvalp, en schäferblandning och anmälde mig direkt till en valpkurs på Brukshundklubben i Lomma, sen var jag fast. Vi tränade lydnad, spår och sök och jag utbildade mig till instruktör.
I mitten av 90-talet kom allergiska barn emellan och jag fick vänta med hund tills pensionen innan jag hade möjlighet att skaffa hund igen. Nu har jag en DSG sedan sommaren 2022 och självklart anmälde jag mig till kurser på Brukshundklubben igen. Både jag och min hund älskar rallylydnad.

Josefin Wahlqvist

Jag bor i Höör tillsammans med min man och son. Har de senaste 10 åren arbetat inom finans och är idag vice VD på ett fin-tech-bolag i Malmö. Min hund, shnauzern Harry, är min andra schnauzer och den bästa fritidssysselsättningen jag har utöver familj, vänner samt mat och dryck! Med Harry har jag tidigare tränat specialsök och viltspår. Just nu fokuserar vi på bruksspår ihop med lydnad för att kanske våga oss ut på vår första tävling. Skaffade min första schnauzer för 7 år sedan, en förstahund som gav mig många gråa hår. Samtidigt var det väldigt roligt då jag fick lära mig mycket om mig själv som hundförare och om hundar. Att förtjäna respekten från en hund är otroligt givande och utvecklande. Med detta i bagaget vill jag bidra till att brukshundsklubben ska vara en aktiv klubb med ett bra kursutbud som passar alla hundägare, så att alla kan få förutsättningarna att ha en bra relation med sin hund. 

Lena Garmer Lang, 

Jag är änka och har barn och barnbarn och är utbildad förskole- och gymnasielärare. Blev medlem i SBK i början av 70-talet och har bara haft ett kortare avbrott, i mitt medlemskap, då barnen var små och vi flyttade till en ort där närmaste brukshundsklubb låg alltför långt bort. Redan vid fem års ålder bestämde jag mig för att gå med i SBK när jag blev stor. Jag hade sett träningen på fältet vid Ribban i Malmö, idel män med schäfrar och bara en kvinna med en riesenschnauzer (Hillevi Sandell, hundsportens grand old lady och uppfödare av bland annat Sveriges första peppar och salt färgade risen). Hon blev min förebild och med tiden införskaffade familjen en dvärgschnauzer (jag ville ha en risen),  som min farmor tog över efter några år. Istället fick jag, vid fjortonårsålder, köpa min första alldeles egna hund en collie … som jag trodde, innan jag några veckor efter köpet, när stamtavlan kom, förstod att jag ägde en jättestor  sheltie!

Nu hade jag i alla fall en hund  som jag gick fick gå kurser med på SBK. Några år senare fick jag ännu en sheltie  som varit misshandlad, och han blev min första lydnadschampion. Jag var med i  Malmö brukshundsklubb i ca. trettio år och tränade och tävlade i lydnad, även SM när det var på hemmaplan. Gick instruktörsutbildning ungefär nittonhundraåttio, vars validitet i dag kan ifrågasättas. Efter Malmö var jag medlem i Åhus några år och gick en instruktörskurs för valpar – fullständigt katastrofalt dålig kurs men jag  vann en frågetävling och fick en bok om agility. Det var ingen officiell hundsport då och ingenstans att träna men jag hade ju läst boken och ställde upp på en tävling där man som tur var fick träna på momenten innan tävlingen. Jag och min sheltie placerade oss på andra plats … det var bättre/lättare förr! När rallylydnad kom till Sverige kastade jag mig över den, då jag tyckte att lydnaden blivit för strikt och tråkig. Jag gick flera kurser och tävlade med min shappendoes, som jag då hade.Under många år har jag bara haft typ vallhund, och även fött upp hundar av denna typ sedan åttiotalet …men med tiden ville jag tydligen ha en större utmaning och skaffade mig Russkiy Toys. Små energiska och olydiga hundar som trots detta är fantastiskt duktiga på bland annat rallylydnad och agility – bara det inte regnar.Det viktiga för mig är att det ska vara roligt, roligt och trevligt att ha hund, att träna hund och få tävla  med hund – om man tycker det är kul. Att  inkludera är viktigt för mig, alla som vill ska få vara med, oavsett hund och ambition. Brukshundklubben har haft och har en viktig social funktion, ett gemensamt ställe där man kan träffas och hundar är den gemensamma nämnaren.

Pernilla Falk

Jag heter Pernilla och bor utanför Hörby med mina hundar. Några amerikanska cockers , pointer och en korthårig kanintax. Jag har haft hund hela mitt liv och har mest varit aktiv med utställning, jaktprov och viltspår men även fuskat lite i lydnad men det är många år sedan. Nu är det dags att prova på specialsök med en av mina amrisar. Jag föder upp amerikansk cocker spaniel (i liten skala) och hoppas snart få min första taxkull. Har tidigare varit aktiv i rasklubbs styrelser och även som redaktör.

Johanna Sällberg 

……………………………………….